Månritualer kan spåras tillbaka till forntida kulturer som Egypten och Babylonien, där månen vördades. Idag kanaliserar dessa ritualer den forntida visdomen och skapar ett heligt utrymme för att vända sig inåt, etablera avsikter, utstråla kärlek och kultivera egenmakt.
 Dessa ritualer kretsar kring specifika månfaser, där fullmånen och nymånen står i centrum. Bland de åtta månfaserna har dessa två särskild betydelse.
 Nymånen bevittnar en himmelsk inriktning av solen och månen, vilket bär på essensen av positiv förvandling. Denna fas är genomsyrad av uråldrig visdom och förknippad med gynnsam förändring.
 När fullmånen pryder himlen, kopplas dess aura till näring och intuition, berikad av ekon från svunna tider. Dessutom är det en tid av förtrollning för kreativitet och personlig uppenbarelse, som ekar den uråldriga visdom som har vårdats genom generationer.